Alla har dåliga dagar. Det är en del av livet, ett prov. Klarar man av dessa små prov, så blir de större utmaningarna mycket lättare. Bryt ihop om det behövs, för du behöver inte vara starkare än du är.

Var inte ledsen och missnöjd. Du är den du är, och du ser ut som du ser ut av en anledning. Du är inte ful, du är vacker. Jag vet det. Vi vet det. Men du blir ännu vackrare om du klarar av att älska dig själv. Vi kan inte älska dig förrän du älskar dig själv.

Var inte negativ. "Vi får nästan alltid det vi önskar oss, vi vet bara inte när eller hur". Om du tror på dig själv, och verkligen tror att du kan klara det, så finns det helt enkelt inget alternativ. Livet är en placebo-effekt. Kan du lura dig själv, så kan du lura resten av världen också. Det är så det funkar.


Vad du än känner just nu, så finns det någon som känner samma sak. Vad du än känner nu, så finns det någon som känner samma sak gånger hundra. Hur missnöjd du än känner dig med ditt hår, din hud, dina tänder, läppar, kropp, personlighet, så hade det kunnat vara värre. Det kan alltid vara värre. Var glad att det inte är det, var tacksam för det du har, älska dig själv och sikta mot stjärnorna. Det finns bara en av dig, och oavsett hur du ser ut eller vem du är, så är det ditt liv. Du ska leva det, därför måste du älska det.


Många av er kommer att tycka att det här inlägget är pinsamt, men jag är säker på att många känner igen sig. Det är normalt att hata sig själv, men det är inte bra. Det finns alltid något att glädja sig åt. Tänk inte för mycket på andra, avundsjuka skapar depression, och härifrån kan det bara bli bättre. Vänta och se.

Mamma rotar i lådorna och hittar en hel del pinsamma skolarbeten. En bok från 1999/2000, där jag skrev "Veckan har varit bra. Jag har jobbat bra. Jag har lärt mig mycket." på precis varenda sida. Ett gäng uppsatser från början av gymnasiet... jag är 100 på att jag var otroligt oengegerad, för tydligen ville jag bli countrysångerska då? Så vitt jag vet har jag alltid ogillat countrymusik, så det var lite komiskt att läsa. Innan 2016 ska jag ha varit bagare i Tokyo, värd för Eurovision Song Contest, vunnit 4 Oscarstatyetter och varit countrysångerska i USA... bo i Nashville, Tennessee, dessutom...

"Varför bor du kvar här?" Frågade mamma. Bra fråga. Jag ska ju vara countrysångerska nu.

Nej, ärligt. Visst vore det kul... speciellt bagare i Tokyo, liksom... jag som är så bra på att baka. Och bondgården... wohoo. Plocka bajs.

Det enda jag står fast vid är värd för Eurovision. Fast helst vill jag vara med och tävla, alla som känner mig vet att jag inte är så bekväm med att prata inför stora folkmassor... 150 miljoner liksom.


Ett ord: Pinsamt.

Har ni sett reklamen för VitaePro? Det är en svensk kvinna som talar välartikulerat och fint på svenska, och hennes röst har de tonat ut och ersatt med en annan svensk kvinnoröst! Vad är poängen, egentligen? Det är ju för tusan till och med samma språk! Det gör den reklamen så himla oseriös! Men jag vet inte, slår det de andra dubbade reklamerna? Svenska dubbröster är så otroligt fejkade att jag rodnar när jag hör dem! (Exempel: Alla dubbade barnprogram, reklamen till VitaePro, Werthers choklad... alla andra reklamer som är importerade från USA och Tyskland...)

Jag tycker inte att dubbning är okej så länge det inte är tecknade barnfilmer eller teckenspråks-tv. Man lär sig faktiskt ingenting om de ska hålla på och dubba precis allt! Förr var vi i Sverige bra på att behålla originalspråken på tv-reklamer och i filmer. Anledningen till att jag kan engelska är för att jag tittade på brittiska barnprogram när jag var liten. Skolan gjorde inte mycket till min fördel, måste jag säga. Jag har Harry Potter och CBBC att tacka för det! Tyvärr har inte dagens barn samma fördel. Sverige börjar bli som USA, Spanien, Ryssland och Frankrike (och säkert hundratals fler länder), och alla vet ju att invånarna i dessa länder inte kan mer än sitt eget språk! De kanske får lära sig lite i skolan, men som sagt, jag lärde mig inte mycket från engelsklektionerna i skolan. Det var just tv och filmer som lärde mig engelska!

Det var egentligen bara det jag ville säga. TV och filmer är mer än underhållning, men folk verkar inte vilja inse det!


Och jo, förresten... måste påpeka detta igen (?)

Ni vet den där reklamen till Otrivin nässpray? Eller Nezeril? Jaja, nåt nässpray i alla fall. En kvinna går och sätter sig på en parkbänk jämte en man. Hon vänder sig till honom och nyser honom i ansiktet! Sen säger hon "Oj, ursäkta, jag är så förkyld!", och han säger "Jag också. Men jag har en sån här... eh... schh schh!", vet ni vad jag pratar om? Finns det något som inte är störande med den reklamen? Vem nyser någon i ansiktet?? Och vem vet inte att nässpray heter nässpray? Varför imitera ljudet flaskan gör när man trycker på den? Flaut!