Det är inte det att det är jobbigt att uppdatera, men jag tycker helt enkelt inte att det är roligt längre. För ungefär ett år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig att sluta blogga, men nu känner jag att det räcker. Det fungerar inte längre, helt enkelt.

Ni får ha det toppen! Vi kanske ses någon gång i framtiden :)

Jag orkar inte skriva allt så jag visar slumpmässigt utvalda bilder från dagen istället. En bild säger mer än tusen ord, som man brukar säga...

Marielle var ju självklart tvungen att köpa kaffe på tåget... haha ;)

Ville bara säga det.

För ungefär en vecka sedan satt jag och Marielle (som för övrigt precis tagit studenten, grattis skitunge!) vid hennes dator och kikade genom min blogg. Den har förändrats drastiskt på bara ett år, och inte till det bättre heller! För ungefär ett och ett halvt år sedan hade min blogg helt okej underhållningsvärde, nu är den bara pinsam. Jag uppdaterar mest bara för att uppdatera, för jag har aldrig något att berätta!

Men idag slogs jag av en komisk tanke då jag skulle låsa in två 500-lappar i en låda jag själv gjorde när jag var 12 år gammal. Låset gick sönder så jag kan inte riktigt använda den nu, men jag struntar i det. Jag har inget bättre förvaringsutrymme. Hur som helst! I denna låda hittade jag en dagbok från 2005. Jag läste genom varje sida och åren bara gick... jag skrev ut den 2009, strax innan studenten. Innan studenten fick jag en vacker vit sidenbok av min teaterlärare, och den skulle jag använda som inspirationsbok... det gjorde jag inte. Jag hade redan en inspirationsbok, så jag flyttade istället över mitt dagboksskrivande till den nya boken. Jag visste inte var jag hade lagt den, men av ren slump hittade jag den i en svart låda ovanpå en garderob. Det tog inte lång tid att hitta den... alls! Knappt två minuter. Det var då jag förstod att mitt liv inte är så tokigt ändå!

Det kanske låter knasigt, men i den första dagboken hade jag gått genom fyra års klagomål. Ingenting var bra, jag minns det själv! Hade jag letat efter en bok år 2006, så hade jag med största sannolik inte hittat den. Inte för att jag var slarvig, utan för att jag hade sån otrolig otur! Det har vänt nu. Allt är inte frid och fröjd, men det är så mycket bättre!

Detta eländiga klagande höll jag utanför bloggen. Till viss mån, i alla fall. Jag anpassade mig till internet, för en pappersbok når inte ut till miljader människor, men det gör internet. Trots att jag mådde så dåligt (ja, det gjorde jag, och jag inser det nu) så lyckades jag skriva glada inlägg. Jag orkade koncentrera mig på bloggen! Jag gör inte det längre, trots att allt har blivit mycket bättre! Varför är det så? Är det för att jag har annat att syssla med? Nej. Jag är helt enkelt bara lat! Jag ska försöka skärpa mig nu, för jag har nästan glömt bort hur man formulerar sig!

I en av böckerna läste jag om hur jag ansträngde mig med projektarbetet. Jag skrev manus efter manus, och trots att de inte blev bra fortsatte jag. Jag minns det så väl och jag saknar det! Jag saknar också att skriva låttexter. Det har jag inte gjort sedan i januari nu. Jag gör ingenting! Jag skulle verkligen behöva en spark i baken för nu när allt har ordnat sig relativt, gör jag inget för att ordna upp resten! Gud så tråkig jag är!

Okej, till lite roligare saker nu! På måndag sticker jag iväg till mitt älskade Oslo tillsammans med broder Daniel och Diêgo! En vecka efter det sticker jag och Marielle till Göteborg! Det ska bli roligt i alla fall! Men en sak är säker.