Livets obeskrivliga små "ryck"...
Mamma skulle toppa mitt hår idag, men när hon sa att hon tänkte hålla ut håret och klippa av allt på samma gång, så blev jag lite rädd... jag beskrev för henne hur hon skulle göra, men hon fattade inte och gick iväg.
Jag kände att jag var i sånt behov av en klippning att jag tog saxen, klämmorna och kammen, gick in på toaletten och klippte... i tre timmar...
Vet ni vad det komiska är? DET SYNS INTE! Klippningen, alltså... inte håret :)
Jag har en känsla av att jag kommer behöva rätta till klippningen lite imorgon, men nu orkar jag inte ens stå längre... hur som helst: Jag ser fortfarande mänsklig ut! (Men det är sjukt mycket lättare att klippa andra... haha!)
Kommentarer
Trackback