I nio år...

Jag tror inte att någon förstår hur mycket jag saknar att agera. Jag älskar allt som har med teater att göra, förutom att titta på det... då känner jag mig bara ledsen och deprimerad... det är jag som ska stå på den där scenen, inte dem!

Jag har spelat teater i ungefär nio år och nu har jag inte kunnat sedan maj. Det känns verkligen! Jag saknar det så att det gör ont och jag vet inte varför... det är så jobbigt veckorna innan premiären, och själva föreställningarna minns man inte när det är över... men känslan där och nu... den är helt oslagbar! Det går inte att sätta ord på det!


Tänk om jag aldrig kommer att uppleva det igen? Tänk om? Tänk dig att något som är en stor del av dig bara försvinner. Usch.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0