Jag kom precis hem från röda mattan-eventet (när alla fina prinsar och prinsessor går alldeles för långt och blir fotade av totala främlingar), och jag hade så fel om vädret! Det var svinkallt, värre än förra året! Jag tycker så synd om alla studenter, de kommer garanterat följa mitt exempel från förra året, och bli rejält förkylda imorgon...

Och nu blev jag lite sentimental... jag gjorde det där förra året, men det känns inte så... balen var inte så otroligt rolig som jag trodde, men jag hade gärna gjort om det idag om jag fick... hela studentgrejen känns som ett minne någon annan har upplevt, och bara berättat för mig. Varför går tiden så fort?


Jag minns den 7 juni förra året. Jag hade panik, för frisören hade klippt min lugg alldeles för kort, och den bara stod upp när jag fixade mig. Dessutom satt jag i ungefär tre timmar och lockade håret, och det blev jättefult... mitt smink såg helt vardagligt ut, som om jag skulle till skolan, och klänningen var för stor och för liten på samma gång. Sen kom Sara och Louise i den vita militärbilen och vi åkte iväg till torget. Där gick vi tillsammans med alla andra studenter, och som sagt, totala främlingar tog fram sina kameror och fotade oss som om vi var Hollywoodstjärnor. Det var en underlig känsla, men ändå så otroligt kul!





Sen åkte vi till herrgården och gick förbi folk som blev fotade av en professionell fotograf. Solen sken då, och det var mycket varmare än när vi åkte till torget. Själva balen var mest en middag, och när vi precis hade gått in, stod det en miljon fyllda champangeglas vid ingången. Vi satt och åt och väntade på mat i ungefär fyra timmar (det kändes så, i alla fall). Sen var det dans och då åkte vi hem... vi missade en hel del, och jag hade nog gärna stannat lite längre än så... det händer ju bara en gång i livet, såna händelser ska man ta vara på, och framförallt uppskatta...


(De flesta som känner mig vet att jag inte dricker alkohol. Drycken i mitt glas var alkoholfri, och så tillhörde den Sara... jag bara poserade för fotografen, haha).





När jag kom hem igen hoppade jag ur min balklänning och kröp in i ett bar fläckiga mjukisbyxor och en t-shirt, satte mig i soffan och vräkte i mig dillchips ur en maxibag som pappa hade köpt dagen innan. Redan då kände jag att det sved i halsen, och dagen efter påbörjade en två veckor lång förkylning.

Toppen, alltså! Haha!


Men det är så kul att jag minns varenda detalj! Bandet som spelade hette UnderCover (om jag inte blandar ihop dem med ett annat band, det vill säga), de spelade låten "Yeah yeah, wow, wow"... ja, alltså... det var så... kul! Så ni som ska på bal nu, ha roligt!